En AI-ingenjörs okonventionella resa

Den här veckan frågade jag Claude vad den kunde se av det jag har jobbat med i år. Jag trodde att jag hade börjat använda den i februari. Den hittade min första session: 15 januari 2026. Den hittade också det första jag skrev efter att den svarat:

"Ville bara se vad du kunde se."

Med nio månaders mellanrum ställde jag samma fråga. Allt däremellan står här nedan. Det är inte vägen man brukar läsa om, från datautbildning till jobb till startup. Det är vägen för någon som i femton år ägde en siffra och hela tiden byggde verktygen för att se den.

Före AI: att bygga där siffran finns

Min karriär var på tradingdeskar inom adtech, mest i London. Jobbet var alltid en siffra: en kampanjs marginal, en desks resultat, en kunds annonsbudget. Jag byggde hela tiden verktygen som gjorde den siffran synlig, oftast utan att någon hade bett mig.

Ett resultatsystem som jag byggde hos en arbetsgivare användes varje dag i åtta år, långt efter att teamet som bad om det hade slutat. Rapportering som jag automatiserade för ungefär 600 konton togs senare över av två andra länder. Inget av det använde AI.

Det betyder mer än allt som följer. Mina verktyg byttes med några månaders mellanrum. Instinkten, att hitta siffran och gräva fram datan bakom den, bytte jag aldrig.

2023: en styrelse av chattbotar

Mitt första AI-bygge, i augusti 2023, var en styrelse. Det var ett verktyg i Google Apps Script som anropade OpenAI flera gånger, gav varje anrop en egen ledamots roll och lät dem argumentera om ett beslut innan de lämnade sitt råd.

Det var en leksak. Den gav mig också idén bakom nästan allt jag har byggt sedan dess: en modell som får olika roller kan fås att säga emot sig själv.

Sedan kom LifeLeap, en AI-livscoach. Jag hade haft en mänsklig coach som höll mig ansvarig, så jag lärde AI:n, med OpenAI i botten, att prata som hon.

Jag byggde LifeLeap i FlutterFlow, ett visuellt verktyg för att bygga appar. Ironiskt nog var det där jag lärde mig kodlogik. Varje skärm, handling och dataanrop var uppritat och ihopkopplat, så jag kunde se hur en app faktiskt hänger ihop innan jag själv skrev särskilt mycket kod. LifeLeap tog mig också igenom delarna som ingen gör videor om: att få in en app i App Store Connect och Google Play, och att sätta upp prenumerationer.

Jag lade ungefär 25 000 pund på design innan jag lade ner den. Det är den dyraste läxa jag har fått: en snygg app är inte samma sak som en produkt. Den lärde mig också att lägga ner saker, något jag har gjort många gånger sedan dess.

2024–2025: kopiera, klistra in, fråga igen

Länge betydde AI ChatGPT i ett fönster och min kod i ett annat. Jag klistrade in en funktion, bad om en ändring, klistrade tillbaka den och såg vad som gick sönder. Små ändringar, en i taget.

I augusti 2025 gick jag över till Cursor, där AI:n sitter inne i editorn och ser hela projektet. Det var första gången det kändes mindre som att fråga och mer som att jobba i par. Mellan augusti 2025 och januari 2026 byggde jag de här i Cursor:

• analysverktyg för krypto
• Telegram-botar
• ett verktyg som gör om videofiler till annonstaggar
• ett Chrome-tillägg som tar bort flödet från sociala medier

Lovable: där saker faktiskt släpptes

Vid sidan av Cursor använde jag Lovable, där man beskriver en app och den bygger den. Det var där det jag byggde började nå andra människor:

• AudienceScan, min analysprodukt för web3, fick sitt gränssnitt där: mer än 2 100 ändringar sedan juli 2025.
• En hälsologg som vår familj använder varje dag.
• En app med godnattsagor för mina barn, med röster från ElevenLabs. När en saga är slut plockar en AI ut karaktärerna och händelserna, och nästa saga minns dem.
• Första versionen av Spot Fitness, en app för Stockholms utegym.

Lovable lärde mig att något litet som riktiga människor använder slår något stort som bara finns i en plan.

Januari 2026: från att skriva kod till att regissera den

Claude Code var ett annat slags steg. Den föreslår inte ändringen, den gör den: den läser projektet, kör kommandona och driftsätter. Min första session, den 15 januari, var en liten dashboard ovanpå en annonsplattforms API. Inom en vecka byggde jag om hela AudienceScans backend på Google Cloud.

I januari installerade jag också ett verktyg som låter Claude jobba på egen hand, i en loop. Den 22 januari visar användningsmätaren 26 000 meddelanden i två sessioner. Det var inte jag som skrev dem.

Den 27 februari ställde jag en halvt seriös fråga till Claude: tänk om jag anställde dig på heltid och stämde av med dig varje timme? Jag gjorde inget med det då. Kom ihåg den tanken.

Våren: att bygga saker som ingen bett om

I mars byggde jag AgentSpawner, ett webbläsartillägg där man beskriver en uppgift och en AI bygger arbetsflödet. I april var det ett krigsspel byggt på LEGO, bara för skojs skull.

Från slutet av april till juni byggde jag en tradingplattform. Nio konton handlade parallellt på en börs, och en vy i BigQuery letade efter regler i handelshistoriken. Den gjorde mer än 50 000 riktiga affärer med minimala insatser, och den gick jämnt upp. Fördelen fanns på papperet, men avgifter och slippage åt upp den. Jag lade ner den. Det som blev kvar var disciplinen: testa mot riktiga utfall, inte mot backtester, och tro på resultatet.

Något mindre från april visade sig betyda mer. Jag bestämde mig för att erbjuda vänners företag att bygga saker gratis, i utbyte mot case. Dagen efter byggde jag ett första test åt ett svenskt företag. I oktober bokade samma företag åtta betalda pass.

Sommaren: en uppdatering om dagen, och en uteplats

I juni flyttade jag Spot Fitness från Lovable till Xcode som en native iOS-app. I juli släppte jag nästan en uppdatering om dagen, samtidigt som jag använde AI för att planera en uteplats vid mina föräldrars sommarstuga. I slutet av juli hade jag skärmbilder för App Store. Version 1.0 blev klar i augusti, med Apple Hälsa och signaler i klockan.

Jag jobbar fortfarande på den. Claude Code kan nu styra iOS-simulatorn, vilket jag upptäckte när jag byggde en app åt en advokatbyrå, så den testar appen själv.

Jobbsöket som byggde ett företag

I slutet av juli började jag söka jobb. Jag säger det rakt ut, för det formade allt som kom efter.

Jag skrev en bygglogg över varje projekt sedan 2023, och det är därifrån halva det här inlägget kommer. En jobbannons ville ha dbt, ett verktyg för att strukturera och testa data. Jag kunde det inte, så jag bad Claude bygga en kurs åt mig. Några veckor senare körde dbt i produktion i min egen dataplattform för detaljhandeln.

I september sökte jag till ett AI-företag som jobbar med forward deployed engineers: folk som sitter hos kunden, bygger inne i kundens system och lämnar över resultatet. En rekryterare förklarade hur de tar betalt: en plattformslicens, en årlig avgift för det de har byggt och håller igång. Jag hade helt enkelt aldrig tänkt på det sättet att arbeta, och det öppnade en värld som jag inte hade haft tillgång till. Samma dag blev det Promtechs modell. Det vi bygger åt en kund är kundens; det som går varje dag är vårt.

Ytterligare en process, med ett stort konsultbolag, pågår fortfarande. Att jag har kommit så här långt har redan sagt mig något jag behövde höra. Ett stort företag har ett jobb som heter AI-ingenjör, och de som rekryterar till det tror att jag kan göra det.

Ett jobbsök är marknadsundersökning som man inte kan få på något annat sätt. Varje intervju visade mig vad någon skulle vara beredd att betala för.

September: den första fakturan

Den 25 september skickade jag min första faktura för en plattform som jag hade pitchat och byggt som forward deployed engineer. Det var ett system åt ett kryptobolag som kopplar deras annonsdata från LinkedIn till bolagen bakom klicken, med en avgift för managed service ovanpå deras annonsbudget. Jag skrev meddelandet om det till Claude med versaler.

Oktober fylldes:

• en pilot med ett modevarumärke om hur deras produkter säljer hos återförsäljare
• ekonomiautomation åt ett svenskt företag
• en app för ärenden och kalender åt en advokatbyrå, på webb och iOS
• ett flöde som gör om mina kundsamtal till anteckningar och uppföljningar

Den 22 oktober byggde jag det från februari: en app på min Mac där Claude är min chef. Den stämmer av under dagen och styr mig mot det som drar in pengar. Det var åtta månader efter den halvt seriösa frågan.

Det jag skulle säga till någon som börjar nu

• Verktygen kommer att bytas. Din instinkt gör det inte. OpenAI, FlutterFlow, ChatGPT, Cursor, Lovable, ElevenLabs, Kling, Claude. Det som följde med var att veta vilken siffra som spelade roll.
• Börja visuellt om det är det som får det att klicka. FlutterFlow lärde mig hur en app hänger ihop innan jag skrev särskilt mycket kod.
• Bygg där siffran finns. Marginal, annonsbudget, förlorad försäljning, pipeline. Inte generiska AI-funktioner.
• Lägg ner saker. LifeLeap, tradingplattformen, erbjudanden som jag inte kunde leverera. Varje gång blev nästa sak bättre.
• Idéer kommer tillbaka. Styrelsen blev agenter. Avstämningen varje timme blev min chef.
• Se jobbsöket som research. Mitt visade mig affärsmodellen som jag driver nu.

Tidslinjen

Tillbaka till frågan

Jag skrev det här inlägget som jag bygger det mesta nu: jag frågade Claude vad den kunde se och fyllde sedan i det den inte kunde se. Den såg sessionerna och koden. Den såg inte styrelsen, uteplatsen eller samtalet med rekryteraren.

Det är fortfarande så uppdelningen ser ut. Verktygen ser mer för varje månad. Att veta vilka delar som spelar roll är jobbet.